Massproduktion 40 år
2019 firade vi 40 år av skivutgivande med en hejdundrande fest på EQ House i Sundsvall och att göra en julkalender och samlingsalbum med över två timmar nyutgiven musik med både nya unga band och gamla bekantingar som återförenades för att spela in något pärla från förr.
Här kan du se
några av uppträdandena
Här kan du se
Bilder från festen
Massproduktion 40 ÅR
Mats Hammerman om låtarna
Hårdgnissel - Vad har du gjort? (Vacum cover)
Den här låten har betytt mycket. Det var stort att ha gjort en låt helt själv. Speciellt som jag kunde så lite om musik. Ännu stoltare blev jag den våren 1979 när Vacum bildades och när Stephan riffade loss på den och Cathrine hittade på några roliga trumfigurer på den och det blev en riktig låt. 32 sekunder blev den. Perfekt. Vi var nöjda.
Senare skulle mitt pretentiösa post-punk jag ha svårt att förlika mig med låten jag skrev som 16-17 åring. Man ville ju vara svart och svår och inte förknippas med en halvrolig punklåt på 32 sekunder som man dessutom var ensam låtskrivare till. Fortfarande den enda låt jag gjort både musik och text till. Så mina kamrater missade inte ett tillfälle, så fort det fanns möjlighet, att dra upp den här låten och skoja om den. Lika tacksamt varenda gång.
1993 gjorde vi en CD-samling som hette Punksvall 1979-80 som blev Grammisnominerad och mycket uppmärksammad. Jag var inte helt entusiastisk över tanken att gräva upp våra gamla inspelningar och fixa till dem men Mats Nilsson lånade ut pengar för att den skulle bli av och Pelle Risell drev på och tveksamheten utbyttes i stolthet under resans gång. Det fanns något i dessa inspelningar som lyste igenom.
Därför blev jag jätteglad häromåret då Hårdgnissel bjöd in mig att gästa på Vad har du gjort? på en gala på Hedbergska skolan. Nu var vi vänner – jag och låten – och fler tyckte att det var kul. Några som var 16-17 år – som jag var när jag skrev låten.
Nu är jag ännu stoltare då Hårdgnissel har gjort en ny briljant version av den till Massproduktions jubileumsjulkalender. Tack!
Red Mecca - Canticle (Mine Cover)
Gina Jacobi - Mellan Himmel Och Hemlighet
Gina och hennes band Rummet blev lite av en sensation när deras album släpptes 1985. Fina recensioner, helsidor i kvällstidningarna och flitigt med radiospelningar var man inte riktigt van vid 1985. Det blev en lång sverigeturné som jag var chaufför och ljustekniker på och det fortsatte med en solokarriär och ett antal plattor på majorbolag. Tio år senare blev jag inblandad i utgivningen av hennes comebackplatta ”Alla är” tillsammans med Lasse Stålnacke. Har en mycket stor respekt för Ginas musikalitet och originalitet och är mycket stolt idag när jag får öppna ännu en lucka i julkalendern och där finns en ny låt med Gina. Som vanligt uppriktigt och nära och med en refräng som sitter som en smäck. En låt som tittar tillbaka på en lång karriär och musikaliskt liv. Extra roligt att min gamla bandkompis Cathrine Fandén körar så fint!
Vacum - Pang du är död
1981 skulle Vacum vara med på SVTs storsatsning Midvinterrock. Flera timmar rock direktsänd från Skönsbergs Folkets hus. Vi spelade in i förväg, två nya postpunkiga låtar live på Pipelines gamla lokal – Magasinet.
Men TV-teamet var inte nöjd med de nya låtarna. De ville ha något snabbt och punkigt så vi spelade en tredje låt som i grund och botten inte riktigt var klar. Mest ett skal som jag improviserade lite text på. Naturligtvis var det den som blev visad.
Men vi fick våra två minuter i rampljuset, artiklar i kvällstidningarna och erbjudande om skivkontrakt av Bert Karlsson (som vi naturligtvis tackade nej till). Vi var mer än nöjda.
Men låten blev aldrig varken färdig eller inspelad. Förrän nu. Stephan Segermark gjorde en ny vers och i oktober gick vi in i studion med Jonas Jönsson en dag och satte den. Vi lyckades även få med en febrig Cathrine Fandén som satte körer och världens bästa doomtrummis Erik Barthold satte punksaxar på löpande band. Vi är mer än stolta att få knyta ihop säcken med denna låt!
Patrik Tanner - Erkänn (Massmedia Cover)
Här tolkar han Massmedias Erkänn som skrevs innan han kom med i bandet. En tid då kalla kriget var som kallast.
Ylva Carlsson - All Dressed Up (The Confusions cover)
Massproduktion har genom åren givit ut många killar med gitarr.
För att få ett annat perspektiv kommer två unga kvinnor med elektronik att tolka låtkatalogen från sitt perspektiv.
Först ut är Ylva Carlsson. Som aktiv i Club Deströyer och som ljustekniker så är hon en av dessa som sliter för att det ska bli ett levande lokalt musikliv.
När hon inte gör musik med projekten Fördärv och Ord i Jord så gör hon musik på egen hand.
Här ger hon sig på The Confusions första singel från 1993. När hon förtjust upptäckte bandet 2014 hade de just släppt sitt 9:e album.
Med fältinspelningar och en Casio SA-5 och Korg Volca Keys och förvandlar Ylva indiepopdängan All Dressed Up till en ambient skogspromenad med sagodoft.
Pekka - Det måste va nåt fel (Invasion cover)
Peter PEKKA Jonsson har många inspelningar på Massproduktion bakom sig.
Som trummis i Ztülb (embryot till Brända Barn) spelades en singel in som aldrig kom på platta, sedan som gitarrist i Invasion (vars Avgör själv är en riktigt pop-punkpärla) och sedan sångare och låtskrivare i Scendrag och Peter Dorothy and the Circumstances.
För oss andra som drog åt post-punken blev Peters allt mer poppiga ådra lite svårförståelig. Men han fann en själsfrände – en annan trummis som lämnat trummorna för gitarren och besatthet för att få till den ultimata poplåten – Patrik Tanner. Deras gemensamma musikaliska drömmar bar hela vägen till Los Angeles och försök att lyckas i den amerikanska musikbranschen. Peter kom så småningom tillbaka till Sverige och gjorde ett soloalbum som fastnade i skivbolagskrångel.
28 år senare gjorde han klart albumet Tusen drömmar och samlade inspelningar han gjort under senare år. Han har på senare år jobbat med mycket med OCD-föreningen och låten Den här djävulen berättar om kampen med tvångssyndromet. Här ger han sig i kast med den gamla outgivna Invasion-låten Det måste va nåt fel som fått uppdaterad dräkt och dessutom mixats och fått körer av gamla vapendragaren Patrik Tanner i hans studio i Minneapolis.
WOTW - Doorway (Red Mecca cover)
Svartaste amerikanan möter svartaste synten.
Will o the Wisp är summan av en samling brokiga musikaliska bakgrunder. Allt från Sundsvalls tidiga hardcorescen, kyrkogårdscountrybandet The Grand Chapels Quartet, hårdrock och doom med Left Hand Solution och Darklands till Superscis toksväng.
Tillsammans gör de suggestiv Americana som är som gjort för filmsoundtrack. Det är vackert, ödsligt och suggestivt. Ett lysande liveband som du inte bör missa. De ger sig på Red Meccas Doorway från Covered in Rain från 2014 och förvandlar Red Meccas syntlandskap till något helt annat!
Tyskertøs - Rastlös (Rasta Hunden cover)
Nu pratar vi riktigt hårda saker.
Lite oväntat men fullt logiskt. Annie Boström började som trummis i magnifika Hårdgnissel men lämnade bandet för att bli en del av Sundsvalls lilla men aktiva industriscen under namnet Tyskertøs.
Än så länge har det bara blivit en livekassett utgiven men arbete pågår med debutalbumet. Hon har stenkoll på gammal sundsvallspunk och ger sig här på Rasta Hundens gamla Rastlös som här dekonstrueras och kommer ut som något som har lika mycket inspiration från Ortvikens pappersbruk, Kema Nord och Kubal som av Sundsvalls mest kända punkreggaeband.
Rasta Hunden goes Industrial!
Förbjudna ljud - Den amerikanska drömmen
40 år senare – och bättre!
1979 spelade Förbjudna Ljud in den klassiska låten Varning för maskiner och bara ett år senare hade bandet spruckit i två. Mikael Selin och Jörgen Bergmark hade blivit den briljanta rytmsektionen i Diestinct och Thomas Ekenryd Meurling och Ulf Thonman hade bildat Divina Comedia.
Sedan dess har Förbjudna Ljud återuppstått några gånger – senast för 10 år sedan – och låtit bättre än någonsin. Nu i höstas träffades de igen i Domsagastudion och satte en låt från 1979. Texten fick uppdateras något men annars så satt den som en smäck.
Det är bara att hålla i hatten och gå loss – Den amerikanska drömmen!
Marble - Fashion
Marbles enda platta är något jag är väldigt stolt över att ha släppt.
Lysande välspelad poppunk med skön ironi och roliga referenser. 10 perfekta låtar som klockar in på en sådär 22 minuter. Den kom mitt i en skivbransch i fritt fall så vi sålde väl inte väldans många skivor när den kom 2006 men en riktigt fet radiohit blev det med BAM! Minns jag rätt var den playlistad på hög rotation på P3 nästan fyra månader vilket var något helt fantastiskt då och har inte hänt för Massproduktion på denna sida 2000-talet. Frågan är om någonsin.
Även singel nummer två – Nancy Drew – spellistades och rullade på i flera månader på P3. När vi skulle göra singel nummer tre tog pengarna slut och det dröjde med inspelningen i väntan på pengar. Medlemmarna fortsatte med det som kallas livet och helt plötsligt tog bara farten slut i bandet.
Det gnagde en aning i mig det där med singeln för jag hade sparat en demo på låten som jag brukade lyssna på lite då och då. Fantastisk låt. Så jag är jätteglad att alla i Marble med entusiasm nappade på erbjudandet att spela in det som skulle blivit den tredje singeln – Fashion!
Så här kommer Fashion! Lysande pop-punk!
Dom Oönskade - Mina Polare (Rasta Hunden cover)
Dom Oönskade samlar tre generationer punk i samma band. Rolf och Bo-Göran har varit med sedan 1979 som medlemmar i legendariska Pizzoar och på åttiotalet kom Kjelliz och gjorde avtryck som trummis i The Untouchablez för att det hela slutligen kompletteras med Kim som har bakgrund i ett antal punkband på denna sida millenniet.
Under åren har vi släppt ett gäng inspelningar från dessa herrar under namns som Pershing II och The Untouchablez så nu får vi komplettera dessa inspelningar från 80-talet med något nytt.
Tillsammans ger Dom Oönskade sig på Rasta Hundens klassiska Mina Polare och förvandlar den till punk för 2000-talet.
Crompojkarna - Tunn is
Så då får man skriva något nytt. Alla fyra gitarristerna som var med i bandet någon gång var med tåget, så Helene lämnade gitarren och tog över sångmicken med bravur istället.
Jan Boholm & Alla DEssa År - Betongcity (vacum cover)
Lucia och allt. Vad passar bättre då än en liten ballad.
Förra året släppte vi skådespelaren Jan Boholms fina debutplatta. En lite ovanlig debut då han debuterade vi 62 års ålder. Därför är det ju spännande att se vad någon som är äldre än undertecknad gör av ens ungdomsalster i Vacum.
Det blev en fin liten ballad av vår lilla taggiga punklåt. Dubbelt så lång och stämningsfull. Fint spel av Torbjörn Åberg och Olof Sjögren och ett hejdundrande fint gitarrspel av Joakim Hillborg.
Magic Broom - White Lightning
Inser att man skulle kunna skriva om detta band från så många olika håll.
Hur de stökade till i replokalen vi delade på Pipeline och vilka risker Matti Kallionen utsatte sig för med en trollkarlshatt på huvudet full med krut och med en avtryckare man lätt kunde komma åt av misstag.
Men så här i backspegeln så är det nog det som står ut hur egensinniga och genuint originella de var.
Magic Broom var inne på något helt annat än vad alla andra sysslade med just då. När svårmod och kajal eller spandexbralla och pudelhår var fortfarande var högsta mode var de inne på något helt annat. Det var udda engelsk folkrock, amerikansk garagerock och musik från Balkan som ännu var oupptäckt för det stora flertalet. Av detta skapade de något helt eget och med tiden blev de ett lysande liveband. Det blev bara en singel men deras energiska enmansmanagement/skivbolag/bokare Erik Nilssons Eikka Bakers Gigs & Gags var duktig på att fixa spelningar och de fick med tiden en sakta ökande entusiastiskt följe. Vilket så småningom gav resultat när de spelade på Hultsfredsfestivalen och drog mer folk än festivalens husband Sator.
Så här i backspegeln framträder de dessutom som startplattan för så många. Stefan Brisland-Ferner och Jens Höglin i Garmarna, Lars Bygden, Mattias Boström i Marble och många fler. Matti Kallioinen har även fortsatt göra musik i eget namn och Kallionia.
Så mycket nöje! Vi serverar Magic Broom och låten White Lightning – en av deras livefavoriter inspelad häromåret men nu färdigställt av Micke Herrström och mastrats av Björn Engelmann för julkalendern.
Diestinct - minns du mig?
Det var nog med Jan det startade.
Jan gick i min klass i högstadiet och hade samma musikintresse. Det var förmodligen Jan som drog in mig som ljudtekniker åt sitt band – Suicide – Sundsvalls protopunkband någonstans kring 1976. Det var inga avancerade uppgifter som ljudtekniker – vilket var tur för jag kunde inget om ljudteknik. Min uppgift var att se till så att sången hördes i den skönt silvriga gråsvartröda Hagström-anläggningen och byta inställningar på bandekot då och då. Men det var spännande att få vara med och det väckte en längtan och ett intresse. Det var även Jan som lärde mig spela gitarr och gav därmed vingar åt tanken att själv starta ett band. Som sedan blev av när jag blev klasskompis med Stephan Segermark på gymnasiet.
Diestinct har bjudit på några av de bästa konserter jag minns. Som liveband var de bland Sveriges främsta där en snorttight rytmsektion av Jörgen Bergmark och Mikael Selin lade en betongtung men samtligt svängig grund för Jan gitarrfigurer. Dessa varierade mellan snygga tunga stoogesriff till sirliga plockande gitarrslingor som drev på låtarna. De hade dessutom den där känslan av farlighet på scenen. Att vad som helst skulle kunna hända. Fokuserade och med en sanslös attack.
Det är med stor stolthet jag presenterar lucka 16 – en ny låt med Diestinct. Tack Jan, Jörgen och Mikael!
Moment 22 - Maskerad (Vacum Cover)
Vi var några band som gjorde flera mindre turnésvängar tillsammans – Vacum, Picnic Boys och så Moment 22.
Det var roliga äventyr. Hejdlöst skojande och kamratskap som det blir när man är ute och åker en hel klump med människor med samma intresse. Minns den gemensamma förbittringen och det bistra skämtandet när vi släpade Anders Lidzells nyinköpta Leslie-kabinett uppför den branta trappen på Pipelines lokal Magasinet. Blytung och utan någonstans att hålla i. Det var bara att försöka greppa i de små smala ventilationshålen och hoppas att fingrarna skulle hålla.
Gudskelov fick den handtag så småningom.
Släpvagnsaxlar som gick av, skenande husvagnar och en försvunnen basist var andra äventyr under dessa resor.
Hade stor respekt för Moment 22 fiffighet. De testade teknik som ingen av oss andra vågade ge sig på. Syntgitarrer och udda pedaler och annorlunda keyboards och var ett utmärkt liveband med bra driv. Hade liksom på känn att de skulle kunna göra något roligt även idag och så blev det. Jag försökte övertala dem att ge sig på någon av sina egna outgivna låtar men de valde att göra Vacums andra singel som var bandets mest succéartade. Tänker på de gemensamma spelningarna och känner mig hedrad att de tar våran gamla dänga till en helt ny plats i ett nytt årtusende.
Med fräckare kläder, ny text och en ny storslagenhet.
Mine - Filling The Void (my Orchard Cover)
Du måste bara signa dem!
Valda medlemmar ur Garmarna var lyriska efter den gemensamma konserten någonstans i Hälsingland med Mine. Jag hade nog med jobb ändå och ont om pengar och var lite skeptiskt.
Garmarna fixade förbandsspelning i Sundsvall så jag skulle få se dem. När jag innan försökte säga emot och att det blev deras royaltyutbetalningar som kom i fara om jag tog på mig fler band så svarade de glatt att det gör inget – bara du signar dem.
Efter spelningen i Sundsvall var även jag övertygad. Denna lågmälda trio var som Young Marble Gigants i jazzupplaga och fullständigt oemotståndliga. Emma Holmér fantastiska röst bar upp det sparsamma kompet och lät som inget annat. Det blev många resor till Sundsvall. De bodde hemma hos mej och spelade först in en demo på Pipeline och sedan hyrde vi en 8-kanalsbandare på Sveriges Radio och fortsatte inspelningarna i Lars Forslunds pianoverkstad under ledning av magiska producenten Martin Landquist för att sedan fortsätta under säkert ett års tid i Stockholm. Minns fortfarande skräcken när vi skulle ned med den hundratals kilo tunga bandaren i någon källarstudio på söder och en trång och brant källartrapp.
Under all denna tid hade projektet växt till något helt nytt och storslaget och gästartisterna blev fler och fler. När den släpptes fick den ett strålande mottagande och det innebar också att det stora bolaget blev intresserat. Men det är en annan och lång historia. Fortfarande är Mines första platta platta en av de jag är mest stolt över. Den har något tidlöst och magisk över sig.
Här är de tillbaka. Konstanterna Lars Pollack och Emma Holmér har kompletteras med två nya medlemmar – Edit Boman och Tomas Zip Jonsson – och tar lofi-orkestern my Orchards Filling the Void in i ett nytt musikalisk landskap. Från EPn Too Cool For School som lyckades med bedriften att ha två låtar från samma EP på Sveriges Radios spelllistor samtidigt. Dock inte denna.
Fotnot. Emma brukade då och då referera till sitt punkförflutna när vi hittade gemensamma referenspunkter men jag frågade aldrig något mer om det förrän jag häromåret upptäckte att hon var förlagan till en av tjejerna i Coco Moodysson självbiografiska serie som blev filmen ”Vi är bäst!”.
TUgga Terrier - Fire
Vi var många som blev knockade den där kvällen på Pipeline när Tugga Terrier spelade i Sundsvall för första gången sent 80-tal. De var verkligen ett lysande liveband. Och är det fortfarande. Den konserten resulterade i att jag gav ut bandets enda album. Vi var nöjda då men backspegeln så skavde det att den inte riktigt blev som tänkt. Bandets Talking Heads och Wendy & Lisa-svängiga sida kolliderade med teknikerns 60-tals ljudbild. De började göras demos för ett andra album, som var mycket lovande, men då hade kraften börja rinna ur bandet…
2010 drog jag igång att digitalisera 90-talet på Massproduktion och Tugga Terrier var bland det första ut. Vi hade ett hysteriskt roligt planeringsmöte 2011 med stories som aldrig tog slut. Är det några som har turnéhistorier så är det Tugga som plöjt igenom norra Europa flitigt. Några kan man läsa i bookleten till dubbel-CDn 1983-1991.
Det fanns över 5 timmar med inspelad musik så det var ett drygt jobb att vaska fram det som skulle funka och även när det var klart fanns det problem. Några av de bästa inspelningarna fanns bara på kassett, fast i fel hastighet – inspelad på ett för trött kassettdäck. Så Ulla fick gå ned till Cutting Room och spela gitarr till och jämföra tills de gick i rätt hastighet. Å så mastrade vi om första plattan så den fick den lyster den skulle ha haft. Tugga gjorde att antal fullständigt lysande spelningar i samband med releasen där en del av de klassiska scenkostymerna återanvändes.
Exempelvis de sanslösa nakendräkterna. Men det är även det en annan historia…
Nu glädjer vi oss åt en nyskriven låt med Tugga Terrier och hoppas på nya spännande scenkreationer framöver….
Lars Bygdén OCH REd Mecca - Centrum (Brända Barn cover)
Att två av mina absolut mest begåvade vänner gör något tillsammans är banne mig magiskt!
När resultatet dessutom är så här bra börjar orden ta slut.
Det var tydligen meningen att Lars Bygdén skulle vara överraskningsgäst på galan med Red Mecca utan att jag skulle få veta något men både Jan och Lars hade svårt att låta bli att berätta det. Till slut kunde de inte hålla sig och jag fick höra skisserna till Lars del av Red Meccas set.
Jag blev helt knockad.
När sedan de spelade Brända Barns gamla Centrum live på galan var det inget mindre än magiskt. Lars sjunger fantastiskt och med Red Mecca syntlandskap blir det något helt nytt av låten. Som idag känns aktuellare än någonsin.
Efteråt kändes det som omöjligt att inte ta med den i kalendern – även om den formellt inte var en massproduktionslåt. Så snabbt spelade de in en version som kommer här.
Så håll till godo – Centrum!
Vadå - chefen
Garmarna - Kashmir (Dockhuset Cover)
Jag är så glad att Stefan Brisland-Ferner har tagit sig tid att mixa och genomföra det här projektet mitt i arbetet med deras nya skiva.
Jag tror det började med av att jag knockade av deras konsert på Hultsfredsfestivalen. Jens Höglin hade precis kommit med i bandet och hans hårdslående trumspel drev på musiken och skapade något helt nytt. Gotte Ringqvist och Stefan Brisland-Ferner for runt som furier och Rickard Westman stod still och stod för stadgan. Under inspelningen av första plattan kom en väldigt ung Emma Härdelin med och tog bandet en nivå till.
Sedan bara rullade det på. Det gick framåt hela tiden. Det blev mer och mer jobb. Praktikanter, flickvänner, de som råkade vara inne på kontoret just då – alla blev inblandade när jobbet travade upp sig. Jag minns långa kvällar på mitt lilla kontorskrypin på Pipeline i väntan på faxar eller telefonsamtal från Amerika eller Japan.
Första USA-turnéen var jag med på och det var en upplevelse. Vi sov på golv, iskalla hotellrum som inte vi förstod värmen på samt i den van som skumpade runt i USA från New York till amerikanska södern till Minnesota via en avstickare till Texas. Det var radioinspelningar, festivaler och klubbar i en salig röra och ett zigzaggande över halva USA i veckor. Men det gav resultat. Det kom att bli tio till USA-svängar för Garmarna. Varje gång lite bekvämare och med allt större publik.
Jag är så oerhört tacksam över att få vara med om den här resan med Garmarna och extra glad är att de gjort en cover på Dockhuset – Cathrine Fandén och Kenneth Cosimos låt Kashmir – en instrumentallåt från deras debutverk Fish Cirkus från 1984. Den knyter fint ihop Stefans syntbakgrund med Garmarna av idag. Kärvt och vackert.
The Confusions - The Radio (Vacum Cover)
Så mycket roligt. Så många minnen. Så många år.
The Confusions är ett band med många historier och de kan berätta dem. Våra planeringsmöten kan lätt dra ut i många timmar. Roliga sådana. Jag ser fram emot den dag när någon av dem skriver en bok om deras resa. Om den galna första Europaturnén, om märkliga och magiska spelningar i Baltikum, Ryssland och Kina, om deras om möjligt ännu galnare första USA-turné. Om magiska festivalspelningar i USA och när den svenska insatsstyrkan hälsade på deras videoinspelning.
Vi har jobbat ihop sedan tidigt 90-tal med bara ett kort avbrott när de blev signade av det stora skivbolaget. Men även då höll vi kontakten. De har släppt över 200 olika låtar på skivbolaget och är ett band i ständig utveckling. Det har varit skivor på försäljningslistan och MTV-hits men även oväntade samarbeten som det med Sundsvalls Kammarorkester. Som liveband har de sedan de blev en kvartett blivit ännu tydligare och självklarare och är idag en oslagbar livemaskin som kan ta ut svängarna rejält.
Det är med stor stolthet jag lyssnar på deras tolkning av Vacums Radion som i deras version både bytt språk och fått en refräng.
Den är från en skiva som vi i den upplagan av bandet har haft en delad känsla för. Vi hade väl aldrig varit så tighta och drivna som när vi spelade in den plattan men samtidigt så vilsna musikaliskt. Därför blir jag extra rörd när The Confusions valde denna låt och gör något helt nytt och helt eget av den. Av vår gamla postpunkdänga har det blivit en bilåkar-indiesång med tuff fyrverkerirefräng.
Tusen tack för den!!
Vild Sak - Vedergällningen (Garmarna Cover)
Näst sist ut i Massproduktions julkalender är Vild Sak som spelade in sin postpunkiga version av Garmarnas låt Vedergällningen. En låt som från början är en medeltida ballad men som blev titellåt till Garmarnas fjärde album som kom 1999.
Dvs innan alla utom en av medlemmarna i Vild Sak var födda.
Det har varit en otroligt rolig resa att få uppleva de skönt respektlösa och egensinniga versionerna som de unga musikerna Annie Boström, Ylva Carlsson, Hårdgnissel och Vild Sak gjort på gamla massproduktionslåtar. Låtar som i många fall är mycket äldre än dem själva och där de som skrev låtarna tillhör föräldragenerationen. Jag är glad att de ville vara med och känner stolthet och är inte minsta oroad över återväxten i det lokala musiklivet.
Jezebel & Kronlids Mekaniska - Nu är julen här
Den sista luckan i Massproduktions julkalender bjuder på en julsång. En nyskriven kärv liten sak om en jul i strax norr om mitten av Norrland. Det gick inte att samla hela Jezebel så låtskrivaren David Kronlid fick kalla in delar av sitt nuvarande band – Kronlids Mekaniska för nyckelposter som bjällerspel och annat. För att få till den däringa massiva musikaliska julkänslan som vi nu vältrar oss i.
Med denna fina låt så är jubileumsåret och Julkalendern slut.
Stort tack att ni följt med och för alla glada tillrop.
Men för Jezebels del så tar det inte riktigt slut med denna jullåt. Under januari 2020 så släpper Massproduktion den nyligen upptäckta och aldrig släppta debutplattan med Jezebel. Den spelades in 1993 när bandet var som mest på gång med succéspelning på Hultsfredsfestivalen, TV-framträdande och den allt större publiken som följer av intensivt turnerande. Men bandet sprack och blev istället VADÅ och taperna glömdes bort. Tills Christer Suneson hittade kartongen och vi konstaterade att låtarna hade om möjligt ännu mer relevans 2019. Så mer musik blir det.